Det stora bygget.
Efter en tung tid under tidig höst, verkar vi nu gå mot ljusare tider. Vi i familjen, har haft en ansträngande period med scheman ej fördelaktiga för någon. Detta var något vi visste på förhand, och som vi i den möjligaste mån försökt att planera för, men när stormen river på som värst, blir det ibland svårt att hålla tankarna i styr. Vinden har mojnat, vågorna lugnar sig mot stranden och vi verkar så till slut plana ut. Trots att vintermörkret blir alltmera påtagligt, känns ljuset allt lättare att uppfatta.
Min fru är min bästa vän, och i mångt och mycket min ledsagare genom livet. Hon har lärt mig otroligt mycket, givit mig nya perspektiv på saker och ting, hjälpt mig att skaffa de verktyg som fordras för att bygga ett lyckligt liv. Jag är mycket medveten om att jag är lyckligt lottad som har henne. Utan henne vet jag inte vars på denna jord, eller annan jag befunnit mig. Det lyckliga livet. Bygget av det lyckliga livet är i sanning ingen enkel konstruktion. Det finns inga ritningar att läsa, ingen fast struktur att följa, ej heller några tidigare erfarenheter att luta sig tryggt tillbaka mot. Det är här och nu det händer, det är i denna stund allting sker. Ditt beslut att forma stunden av idag, påverkar utgången av morgondagens kval. Min fru talar varmt om en sinnesnärvaro och en mental inställning, som utslagsgivande medel mot den negativa spiral, som vi alla stundom upptäcker oss själva vara mittpunkten av.
Att tappa kontrollen kan te sig olustigt för många. Att tappa något är ju sällan något positivt för någon. Men att tappa kontrollen behöver inte alltid betyda vägen mot undergång, det kan likaväl innebära möjligheten att byta spår och finna rätt. Antalet stigar av livsval är oräkneliga till antalet, och dessutom av mycket varierande terräng. När du börjat vandra en stig, för att plötsligt upptäcka att stigen inte leder dig dit du längre vill, blir det svårt att därifrån dig orientera rätt. Din livskompass kräver ofta att du vänder om, och vandrar hela den långa stigen tillbaka, för att på nytt kunna ta ut en ny kompassriktning, en riktning som tillåter att du återfinner ditt rätta jag. Vad jag vill ha såsom åsikt, är att vi kan inte trampa framåt och uppåt, utan reflektioner över vad som varit, vad som är och vad som komma skall. Detta blir en del av den sinnesnärvaron som jag tidigare nämnde att min fru lärt mig mycket om. Reflektion verkar, i alla fall för mig, som ett klarläggande postulat som ger en säker grundval för stigen jag valt. Säker kan man ju självfallet aldrig vara, men om man är medveten och reflekterande som individ, upptäcker man snart att saker och ting finns där av en anledning, och att händelser ofta inte sker enbart av en slump.
