Träningsvärk

I måndags var jag på ett bodypump-pass. Är inget större fan av gruppträning egentligen. Individualisten. Ensamvargen. Soldaten lämnad åt sitt öde. Men faktum är att gruppträning som träningsform inte är helt dum ändå. Människan ägnar sig allmänt gärna åt självuppskattning och självhävdelse. Det är min bestämda uppfattning. Sedan finns det säkert olika mått och grader av detta fenomen. Somliga kanske ser på sig själva som väldigt ödmjuka, medans andra balanserar på gränsen till högmod. Men att hävda sig själv för att vidkänna sin egna existens tror jag är ganska fundamentalt. Människans ofullkomliga natur. Denna defekt, eller svaghet hos människan är det som medför att du pressar dig själv till det yttersta på gruppträningen. För vem vill vara sämst?
 
Detta har i sin tur medfört att jag har en otrolig träningsvärk idag. Jag var öm igår. Idag gör det ont. Trappor försöker jag undvika, likväl som att mötas för närgånget i korridorerna. I detta skick är det lätt hänt att man blir tagen för någon som smuttat ur flaskan arla morgon. Nåväl, känns riktigt bra att kroppen får arbeta ordentligt för att bygga upp maskinen som ska ta sig runt Sthlm marathon i juni. På tal om det så begav jag mig ut på en löptur  under gårdagskvällen. Jag tänkte att det skulle avhjälpa min träningsvärk, att få upp lite värme för att sedan stretcha ordentligt. Om det hjälpte eller ej, det vet jag inte. Men det var ett skönt finger åt MS:en, som tidigare under dagen fått mig att omfamnas av den hamrande tuben.
 
Jag tror på att köra lite varierad träning nu vid sidan av löpträningen. Det känns bra.
 
Idag skiner solen och jag med den. Snart når våren norröver och ingen är gladare än jag.
 
Det där satans lappmöglet!
 

HeppHepp!
 
 
 
Solen. Mumsa i dig av lappmöglet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0