multiplasanningar.blogg.se

Han vaknade med ett ryck och kunde först inte riktigt begripa var någonstans han befann sig. När det gick upp för honom att han fortfarande befann sig i en tågkupé på väg över sundet, och att det var tågkonduktören som frågade befallande efter hans färdbevis, drog han en lättnandes suck.

 

- Jag ber om ursäkt, jag tror att jag slumrade till en aning. Men ja, naturligtvis ska konduktören få se på mitt färdbevis, svarade han vänligt mot konduktören. 

Han började leta i kavajfickorna efter biljetten. Kavajens slag fladdrade när han grävde djupt i innerfickorna. Han blev för ett ögonblick osäker på huruvida han fått med sig biljetten eller ej. Osäkerheten som infinner sig när egenkontrollen brister. Yrvaken och omtöcknad av sömn. 

Konduktören betraktade honom med en sträng blick, som om han undersökande kontrollerade graden av nervousitet. Han tycktes lägga märke till varenda liten detalj hos mannen, som febrilt sökte sitt färdbevis. Detta gjorde honom än mer nervös och han kände hur hans panna blev allt fuktigare, och hur blicken flackade ytterligare.

 

Konduktören hade dagligen att göra med biljettsmitare och det var något han starkt ogillade. Dessa smitare, som simpla bonntjuvar fördrev dem tiden på tåget tills det att konduktören förvisade dem. Dessa parasiter, blodsugande väsen som aldrig gjorde rätt för sig. Tattare!

 

Jämrande bad mannen åter igen konduktören om ursäkt för sitt förtretliga intrång på dennes angelägna tid. 

 

- Jag ber om ursäkt för att jag uppehåller konduktören. Jag förstår att konduktören har annat att göra än att vänta på att en betydelselös man som jag själv skall deklarera sin frihet. Jag förstår också att konduktören misstänkliggör mig för tjyveri, då jag inte sitter redo att uppvisa mitt färdbevis för honom. Men, konduktören skall veta att jag minsann är en rättsskaffens man, som tjänat sitt leverne på hederligt vis. Min avsikt är aldrig att åka snålskutjs på andra, sade mannen med en bestämd och förtrogen stämma.

Konduktören såg en aning förvånad ut över mannens utspel. Hans tidigare stränga blick skiftade till en något mera nyanserad och lyhörd uppsyn. Begrundande tog han ett kliv tillbaka och slog sig ned på på sätesraden mittemot. Han satte det ena benen över det andra och lade upp ena armen som stöd för sin haka. Han såg nyfiket på mannen mittemot. Som om det vore en teaterföreställning han kommit till. Eller en monolog som precis givit sitt anträde. Kanske verkade konduktören en aning road av situationen. Men han sa ingenting. Inte ett ord. Han bara iaktog mannen, som nu började bli en aning desperat i sitt sökande efter färdbeviset. 

 

- Jag vet att biljetten skall finnas här någonstans!, sa mannen hetsigt.

 

 

Han hade nu hade lyft ner sin resväska från tågkupéns väskhylla sedan han konstaterat att biljetten inte verkade finnas i någon av kavajfickorna. Han öppnade upp resväskan och började syna igenom sina tillhörigheter, i syfte att finna biljetten.