multiplasanningar.blogg.se

Drömmen om sommaren. Den som svepte förbi oss likt en viskning. Ett svepande väsen. En energisk frigörelse av lustar. Lusten till livet. Unga och ovetandes om livets eftertryck, levde vi utan tanke på morgondagens sjå.

Sommaren föreföll oändlig, som om den aldrig skulle ta slut. Tog den någonsin slut? Gav vi den möjligheten att släppa taget? Eller gav den efter självmant.

Sommarens kapitulering och sorgen med den.

 

Midsommarafton blev till en kanonisering där vi hyllade allt som blivit grönt. När augusti kom höll vi andan, i hopp om ett fortvarande av detta sällsamma känslotillstånd. Likt ett barns vilja att stanna i sekunden. Eller en värld omsluten av min ungdoms blåa ögon. Naiviteten hör ungdomen till. Oskyldigt men samtidigt så obestridligt. Den manifesta världsbilden. 

 

Om planeten snurrade runt solen. Om den var platt eller rund, det gjorde detsamma. Vi levde för dagen, och dagen för oss. Likt härskare och hövdingar trodde vi att makten var vår.

Att det fanns ett allvar visste vi inte då. Fullständigt ovetandes om sanningar. Multipla sanningar.

 

 

När hösten kommer sänker sig lugnet över oss. Hösten har alltid gjort mig eftertänksam.

En allvarsam känsla egentligen. Likväl nödvändig för den fortsatta existensen. Vi odlar upp oss själva.

Personlig utveckling.

Vi skördar efter hur vi förvaltat odlingen. Vi vattnar lagom. Gödslar lagom. Rensar så mycket ogräs vi bara förmår, ogräset som ständigt gör sig påmind.

Vi försöker hålla en balans i livspusslet enligt devisen; lagom är bäst!

Lagom är för övrigt ett genialt subjektivt mått. Lagom för mig är förmodligen fullständigt omåttligt för dig. Men det struntar jag i. För jag är lagom, just precis lagom. Så det så!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ps. Sommaren och dess hemligheter tar vi en annan gång.