multiplasanningar.blogg.se

Den här månaden Januari brukar ju inte vara den bästa av månader. I alla fall inte för mig. En nystart, en avgiftning, ett nytt jävla år att ta tag i. Jag och min fru började sedvanligt med en vit månad. Brukar behövas efter decembers förlustande i delikat mat och tillhörande välsmakande drycker. 

 

Pluffsig och orolig för att jeansen ska ha blivit för små och för att flåset försvunnit helt, ger man sig så ut och löper. Nervöst. Löpträningen under december månad blev ju inte direkt vad jag hoppats på. Trögstartad som sjutton efter novembers Mabthera-tankning.

 

Ni vet när man låser toalettdörren om sig, hänger av sig väska och eventuella ytterplagg. Sätter sig ned och tänker att något är påväg att överge kroppen. Äntligen. Du slappnar av och förbereder dig. Väntar. Sträcker på ryggen och väntar. Men det händer ingenting. Du känner dig fullproppad med nitrit, sulfit och all annan jävla skit. Likväl händer det ingeting. Ingenting! När du nästan är påväg att kapitulera och överge bekvämlighetsinrättningen, märker du att det kanske är något på gång i alla fall. Nu då. Kanske. Och du får liksom krysta fram den lilla tingest som med ett "kling", stöter i klosettens vita porslin. För varje krystande du utför, tillkommer det ett kling. Den tänkta förlösande känslan övergår snart i en frustration, som dessutom tär på krafterna. Det blir med andra ord ingalunda angenäma minuter på vattenklosetten. Du gör det som måste göras och lämnar sedan stället med en lätt sammanbiten min.

 

Så är det för en löpare. Precis så är det för en löpare. Alla pass kan inte vara angenäma, och alla pass ÄR inte angenäma. En del är fantastiska med god känsla hela vägen. Du springer fram med starka ben och känner dig oövervinnerlig. Andra pass får man liksom krysta fram för att överhuvudtaget ta sig framåt. Som om kroppen vägde mer än vanligt, som om den var fullproppad med något. 

 

Januari bjöd på drygt 11mil löpning. En del av milen föreföll krystande och skitnödiga, andra lätta och helt fantastiska. Så fortsätter jag framåt nu. Krystandes mot Stockholm marathon 2013!