multiplasanningar.blogg.se

Igår trotsade jag lappmöglet och gav mig ut och kutade. Det visade sig vara väldigt tungt och det kändes som om min kropp skrek efter sina lymfocyter. Flåset är nära noll, och benen känns sömninga. Men jag klarade distansen jag företog mig. Jag måste börja om från början nu, ta det i sakta mak utan att stressa, och glädjas över de små framstegen jag kontinuerligt gör. Alltid trist att börja om från början, men det kommer att gå mycket snabbare att komma i form den här gången än förra då jag inte hade någon som helst grund att utgå ifrån. 

 

Oplogade gångbanor är bra träning. Känns som att springa på en strand. Min käre bror, samt löpmentor, sa att jag kommer att vara tacksam för detta till sommaren. Att det känns jättetungt nu, men bra träning som kommer att ge effekt till sommaren. Känns skönt. Bara att kämpa på. Kör i vind!