Möte med tågkonduktören. Fragment No. 2.
- Här! Äntligen! Här är den! Nämnde jag inte att jag var säker på min sak? Jag visste väl att biljetten skulle finnas med mig någonstans. Nu får konduktören se att jag inte är en förljugen man som ägnar sig åt tjyveri, utan att min karaktär består av heder och det vitaste av samveten.
- Varsågod och se på mitt färdbevis!, sa mannen och sträckte fram biljetten till konduktören.
Konduktören tittade på mannen, kastade en håglös blick på den framsträckta biljetten, och tittade sedan återigen upp mot mannen. Han sa ingenting, inte ett ord. Hans ögon var glansiga och blicken var tom. Det var som om han aldrig uppfattat att mannens sökande efter sitt färdbevis givit resultat, och att han nu inte längre riskerade att bli tvivelaktigt beskylld. Frikännandets upprymdhet. Obunden och lösgjord likt grinden som öppnas mot sommarbetet.
Det var nästan som om konduktören för ett ögonblick hade glömt bort anledningen till varför han satt där, mitt emot en okänd man, i en av tågets många kupéer. Märkbart plågad av gårdagens bekymmer. Ett trassligt grubbel som gick överstyr. Rödsprängda ögon som ett resultat av visheten som aldrig blev.
- Nå, vill konduktören inte syna mitt färdbevis?, sa mannen och sträckte uppmanande fram sin biljett på nytt mot konduktören.
Konduktören tittade fortfarande på mannen utan att yppa ett ord. Han sa ingenting. Han gav ej ifrån sig så mycket som en ansiktsryckning. Bara stirrade på mannen och på dennes biljett.
Mannens upprymdhet förbyttes i något mera oförstående. En tveksam undran lade sig över mannens uttryck, som vid det här laget inte kunde begripa varför konduktören inte tycktes bry sig om biljetten.
Plötsligt hämtade konduktören andan och anlade en djup suck. Vid nästa andhämtning sade han;
- Tror ni att jag bryr mig om huruvida ni har ett giltigt färdbevis eller ej? Tror ni det?
-Vad menar ni?, frågade mannen, som nu , fullt förståeligt, antagit en lite strängare ton på rösten.
Frustrationen över ett rättfärdigande som riskerade att utebli. Känslorna över konduktörens försummande skick. Rädslan över att en oskyldig anklagan, ska förlängas till ett förkunnande, som i sitt eftermäle ger en lumpen bild av det som faktiskt är. Med skeva sakförhållanden följer folkets plågsamma dom. Det var något mannen visste alltför väl.
– Nu får ni allt ta och förklara er!, uppmanade mannen konduktören på ett bestämt, nästan fordrande vis.
- Menar ni på fullaste allvar, att ni underlåter mig att rentvå mig själv som en tjyvig fripassagerare? Vad är syftet med erat bristfälliga omdöme?
Är det resfebern som börjar spöka?! Bra skrivet , rolig läsning :) keep it up.
Väl skrivet! som vanligt. Allvarligt - var den förmodade fripassageraren inte intressant längre när han till slut kunde visa giltigt färdbevis?? Säger väl ganska mycket om ordningsvakter och liknande; missköter man sig får man uppmärksamhet sköter man sig skiter de i en. Slutsats - känner man sig ensam och vill ha kontakt så hoppa på t-banan, spårvagnen eller tåget och tjuvåk. Då får man en pratstund.
Hej! Vet inte om du minns mig men jag skrev här på din blogg för ett antal månader sedan. Jag var gravid och under utredning för MS efter en synnervsinflammation. Nu är jag mamma, utredd och färdig. Det är MS och jag tar Rebif 3 gånger i veckan (injektion) för att hålla sjukdomen under kontroll. Fan. Hade sammanlagt 9 plack och läkaren kunde se att jag har haft MS under några år. Inga aktiva prickar (peppar, peppar)dock. Jag ska hålla sjukdomen hemlig för alla utom familj och nära vänner.
Hur mår du idag? Hur går det med din träning? Vilken medicin tar du?
Vänliga hälsningar,
Elin
Hej,
Googlade på mabthera och ms och hamnade här, det verkar fungera bra för dig, stämmer det? vad fick du innan. Min man måste sluta med tysabri och får första mabtheran om några veckor, och vi hoppas såklart att det ska fungera bra. Läkaren sa att verkningsgraden inte kommer upp i tysabrimått, det är väl förmodligen individuellt, men det är ändå skönt att höra om andra som mabtheran verkar fungera för.
