multiplasanningar.blogg.se

Magnetröntgen.

Så var det tisdag igen och dags för att åka in i den hamrande klaustrofobiska tuben. Magnetröntgen. MR.

Har väl egentligen ingen vidare irrationell rädsla för slutna utrymmen, men den där tuben är allt annat än angenäm. Hur kan en maskin leva om på det sättet den gör. Det hela är för mig oförståeligt. Vad är det som låter egenligen? Nåväl, ni som legat i tuben vet vad jag talar om... 

 

Det är inte första gången tuben omsluter mig, ej heller blir det den sista. Jag har tidigare stålsatt mig och sagt nej till musik i hörlurarna. Ja, först får du ett par öronproppar att plugga öronen med, sedan ett par hörselkåpor av grövsta modell för att ytterligare skydda mot det otäcka ljudet som tuben avger. 

 

Tuben, vad vill du säga mig? Har du ont? Lider du? Du låter väldigt illa....

 

Dessa hörselkåpor är i sin tur kopplade till en CD-spelare. En katalog med samtliga tillgängliga titlar finns att beskåda i väntrummet, och sköterskan frågar hövligt om jag önskar någon musik under röntgen. Som sagt så har jag alltid nekat detta erbjudande då jag har någon slags inre bild av att detta inte ska vara njutbart på något sätt. Eller kanske att detta aldrig kan bli njutbart på något sätt. Denna gång tänkte jag annorlunda. Nu skulle jag testa musik i lurarna. Letade fram Beatles i väntrummets skivkatalog, som för övrigt ser ut som en pärm med karaokelåtar tagen från ett sunkigt ställe utanför stan, och lät meddela sköterskan att nummer 62 vill jag ska spelas i hörlurarna. Ett bra beslut skulle det visa sig...

 

Tuben hamrade igång och The Fab Four likaså. Kändes nostalgiskt och en aning flummigt att ligga där i röret och lyssna till "With a little help from my friends....". 

När sedan Lucy In The Sky gjorde entré slöt jag mina ögon och lät mig själv sugas in denna magiska och gåtfulla värld. En värld som har givit mig så mycket. Beatles är ett band som har betytt otroligt mycket för mig genom min uppväxt och fram genom livet. 

 

 

Tiden före MR är jobbig. Som om man blir påmind om att man är sjuk.

Jag är inte sjuk. Jag har en diagnos.

Tiden efter MR är plågsam, då frågor lämnas obesvarade fram till besöket hos läkaren äger rum. Hos läkaren går vi igenom röntgenplåtarna och besked om nytillkomna plaque eller "svarta hål" i hjärnan konstateras. 

 

Domen skall falla, och jag med den.

 

Ska bli skönt att träffa läkaren i alla fall. Med domen råder inga tvivel. Tvivel kan lägga sordin på vilken positiv ung man som helst....

 

 

Sammanfattningsvis. Ska ni omfamnas av tuben, tveka inte att tacka ja till erbjudandet om musik i lurarna!

 

Slå av kontaken med omvärlden

Begär inträde till den röda porten

Låt dig omfamnas av den hamrande tuben

Slå på musiken och njut

Vilket flott ställe du får åka Tub på ;) Jag blir alltid tillfrågad när jag väl ligger åkklar med hörlurarna på men kan inte påminna mig om något annat val än radiokanal. Det blir alltid radio Stockholm mer av gammal vana för jag tycker inte man hör nåt ändå i oväsendet. Konstigt nog känns det väldigt avslappnande för jag brukar alltid slumra till där mellan knackandet och traffikrapporten. Tryggt för en storstadsbo, men Beatles är aldrig fel :) Eleanor Rigby..Blackbird..
Med tanke på att du far omkring i löpspåren så måste du väl få ett lugnt svar från din doktor :)
Hälsn. Eva

Visste inte om att man kunde välja musik på det sättet. Jag har haft P1 i lurarna när jag legat i tuben.
Beatles har betytt oerhört mycket för mig med. Började lyssna på dem i andra klass och de håller än. Annat än Jean Banan det. Några favoriter; Rain, I´m only sleeping, I´m so tired, I am the walrus. Ja, Lennon är min favorit.

Så bra skrivet om MR, det alltid då jag också blir påmind om att jag har en sjukdom, väntan, rädslan inför vad den ska visa etc etc. Tack för allt du skriver!