multiplasanningar.blogg.se

Ännu en frostnatt. Lång och till synes oförgänglig. Pulsen rusar och huvudet ter sig likt ett gyroskop. Jag kan inte begripa varför kroppen gör på det här sättet. Mitt sinne är ovan vid denna flundra till ångest och vet således inte riktigt hur den ska reagera. Väntan. Väntan på något som kanske aldrig kommer. Ovissheten.

- Hörrödudu! Va fan vill du mig? Ja, du där! Stå inte bara där med ett glättigt hånflin! Visa vem fan du är och vad fan du har tänkt dig! Låt mig få veta. Jag har rätt att få veta! Antar att det hela har en autonomisk grund. Att kunna styra sitt öde och erhålla fullt handlingsutrymme i livet, är viktigt för att kunna må bra. Annars känns det lätt som om du tappar kontrollen. Med bristande kontroll kommer också ångesten emot dig. Återta kontrollen. 

Förra gången jag fick Mabthera märkte jag inte av det här lika starkt. Den gången samsades Mabtheran i min kropp med kortison och benso också. Det var en cocktail som sannerligen fick kontrollen att brista. När kontrollen har rämnat alldeles är det svårt att ens försöka analysera situationen. Då handlar det om överlevnad snarare än ångest. Kanske var det därför jag bara minns fragment av den tiden, att jag inte minns någon särskild ångest. I vilket fall leder alltsammans till en ökad stressnivå. Vi människor mår bra av stress, så länge stressen inte är av ondo. Stressen skärper våra sinnen och gör att vi lättare kan fokusera. Den goda stressen. Den negativa stressen kan sannerligen förgöra oss. Trasa sönder oss. Göra oss till nervvrak. En spillra av vårt forna jag. Stressa av.

 

Att inte veta vad min MS har i sitt sköte gör mig stundom stressad. Jag talar här om den negativa stressen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till eländet, kanske är det just därför jag blir stressad. Stress är ju som bekant inte gynnsamt för sjukdomens förlopp heller. Stressa av. Två barn, 100% plugg samt livet i övrigt. Stressa av. Jag vet ju att det blir bättre. Så snart jag får upp ångan och skiter ut ångesten så blir det bättre. Då kommer jag att kunna fokusera igen. Den goda stressen. Det goda livet.