multiplasanningar.blogg.se

Det skrivna ordet.

 

"Idag dog mamma. Eller kanske igår, jag vet inte." 

 

Tänk vad det skrivna ordet kan påverka oss människor. Den fördolda kraften som finns i en text. Den outsinliga källa till inspiration och tankar aldrig tidigare tänkta. Tänker du? Hur upplever du texten? Låter du den passera utan närmare eftertanke, eller etsar den sig fast i ditt undermedvetna och styr på vilket sätt du väljer att fortsätta leva ditt liv? Det finns nämligen vissa textrader som utan att ursäkta sig klampar in och tar plats. Som förändrar dig. Som låter dig fundera över ditt förhållningssätt livet. 

"Idag dog mamma. Eller kanske igår, jag vet inte." Vissa texter ter sig omöjliga att fjärma sig ifrån, vare sig du vill det eller ej. De smyger sig på och transformerar dig. Du kanske blir någon annan än den du var, utan att du ens märker det själv. Därför väljer jag att här höja ett varningens finger och påpeka att du skall -akta dig för skit! Vare sig det är litteratur, musik, konst eller något annat som ligger dig varmt om hjärtat, det som är din källa till inspiration. -Akta dig för skit! Ta emot den möjlighet du fått i och med livet du lever. Se till att vårda din själsliga resa. -Akta dig för skit! Ja, det finns nämligen otroligt mycket skit i vår värld. Musik utan mening, enfaldig prosa, karaktärslös och riktigt dassig konst. Skönheten sitter i betraktarens öga säger du och ser mallig ut. Jo, det må så vara. Men jag vill bara hjälpa dig att blomma ut medans du lever, en dag är det försent. Plötsligen. Jag vill bara försöka att visa det fantastiska som livet har i sitt sköte. Därför vidhåller jag; -Akta dig för skit! För så är det. Skiten i konsten påverkar dig lika oförtäckt som det förtjusande i densamma. Livet blev aldrig så vackert som konsten. Visst, emellanåt måste man få ta trappen som går ner till källaren.Det kan till och med vara både spännande och stundom riktigt givande. Men att leva sitt liv och ständigt vara på väg ner för trappen som går ner till källaren är inte rimligt. Håll inte kvar om det bara är skit. Det finns annat i livet. Jag lovar. Annat än bara skit. 

 

 

Gå ner du. Gå du bara. Men låt mig veta när du vill komma upp igen.

Då ska jag hjälpa dig.

 

 

Sant! Det finns mycket skräp. Men skulle jag på en släktmiddag säga att t ex Liza Marklund skriver dåligt, då tycker de andra att jag är kultursnobb. Skulle jag däremot fråga vad off-side innebär (nu vet jag iofs det) så skulle de tycka jag är korkad. Hur kommer det sig att man är kultursnobb om man föredrar bra musik framför dålig, bra litteratur framför dålig, bra film istället för dålig... men anses som dum i huvet om man inte ser skillnad på en bra fotbollsspelare och en dålig.
Nu tycker jag iofs det är roligt med fotboll också men ändå.

Kul blogg för övrigt. Fortsätt!
med utmärkt respekt/danne

Vet inte om det funkar..........

Jättebra. Helt enkelt. Jättebra.
Jag är tacksam och glad att jag funnit denne Puckel. Och även dig, Danne, vill jag med värme räcka min (kalla, domnade MS-)"karda".
Jag dimper nu ned med min uppskattning här på just detta inlägg. Det skulle kunna vara på vilket av dem. Idel sympati.
Jag har nu börjat läsa från de äldsta i botten, efter att först ha kommit in på toppen.
(Jag kom hit på den här vägen: Googlade på Mabthera>ungmedMS>trevlig kommentar av jergenpuckel>länk hit)
Du ger i detta inlägg en särdeles lämplig bakgrund och inspiration för mig att presentera mig med en kort "självbiografi":
Jag levde i sexton år. Ganska exakt från min 18-årsdag till min 34-årsdag. (Det är förstås en förenklad sanning... Men den får duga för en förenklad biografi...)
Jag var 18 när mitt liv började, som en nykläckt tumlade jag ut ur helvetet med insikten, typ, "vårda det som ligger dig varmt om hjärtat, det som är din källa till inspiration. -Akta dig för skit! Ta emot den möjlighet du fått i och med livet du lever. Se till att vårda din själsliga resa. -Akta dig för skit! ...Håll inte kvar om det bara är skit. Det finns annat i livet. Jag lovar. Annat än bara skit."
(Fotnoterbart att nämna: Jag läste "Främlingen" när jag var i den åldern... Ganska säkert 17... Men det var inte så viktigt för mig. Det var Dostojevskij som betydde enormt för mig i den åldern.)
Jag kom att leva för studium efter eget huvud. När jag var 33 läste jag original-litteratur från antiken till nutid på sju språk - romanska och germanska, antik grekiska och latin. Vi (jag, min son och hans mor) levde utan TV och Internet.
Jag säger "litteratur". Det är språk. Kommunikation. Det är inte en väsentlig skillnad mellan "fakta" och "fiktion". Allt skrivande - oavsett om det avses som "fakta" eller "fiktion" - är val. Man väljer vilka ord man placerar ut, och därmed alla som INTE kom med, som valdes bort. "Man ETSAR sina VAL och påverkar hur mottagaren VÄLJER att fortsätta sitt liv" för att bolla tillbaka dina utmärkta ord här.
Jag gjorde hård styrketräning med karateinslag varje dag (när inget stod i vägen, vilket det ju förvisso ofta gjorde). En blek och finlemmad kille som jag tog min plats bland de starkare grabbarna.
Från och med den vecka jag fyllde 34 räknar jag mig själv som sjuk. Jag har sedan dess - förutom smärtorna - helt enkelt en bråkdel av den kapacitet - energi och koncentration - jag hade innan. Jag har i 8 år levat i ruinerna av mig själv, mina ambitioner, utan erkännande av samhället att "Ja, visst är ni sjuk". Först nu i Februari 2016 tack vare lögndetektorn Magnetkamera har jag fått diagnosen MS. Jag har ännu inte erbjudits någon behandling. Jag ska motstå frestelsen att göra några sociologiska/ antropologiska/teologiska/vetenskapsteoretiska reflektioner kring allt det... Min presentation är klar.

Jag vill tacka för dannes kommentar med att brassa på den lite ytterligare. Värre ändå är det. Jag är nog inte så dålig på att värdera fotbollsspelare. Men jag vet inte alls till exempel hur Allsvenskan står nu, några resultat, namnen på några spelare i svensk eller internationell fotboll etc etc och därmed är jag alltså en nolla enligt vissa alltför många och alltför dominanta typer.
Vi. ska. inte. ta. åt. oss. Det är ju skrattretande om man ser klart på det.

Liza Marklund är en jätte-dålig författare (Jag tror att jag läst en sida av henne för många år sedan... Samma med Stieg Larsson... Tänk om jag är jätteorättvis mot dem båda... Första intrycket brukar dock visa sig stämma om man offrar mer tid på att lära känna adressenten.)
Den intressanta frågan blir varför ägnar dom sig åt detta? Varför är det populärt? Det är alltså inte som litteratur det blir intressant, utan som ett psykologiskt/sociologiskt fenomen. Vad är det för fåfänga behov som får sin tillfälliga tillfredsställelse vid detta umgänge?
En dammsugarinstruktion är bra litteratur om den hjälper dig att göra bra val med din dammsugare. (Om du ska använda da

[Jag vet inte om avslutningen kom med?
Jag tar den igen]

En dammsugarinstruktion är bra litteratur om den hjälper dig att göra bra val med din dammsugare. (Om du ska använda dammsugare. Här hemma sopar vi. Det är trevligare.)
Avsikten med den här usla litteraturen - "kioskvältarna" - är inte goda val. Det har med Vanitas, fåfänga, att göra. Nu ska jag inte spilla min defekta energi mer på att försöka reda ut det. För övrigt är film ett mycket lämpligare medium för att tillfredsställa den driften. Till anledningen att läsa Liza och Stieg måste tillkomma en fåfänga på en annan nivå, en viss "snobbism" - att man tycker att det är "fint" och "viktigt" just "att läsa en bok."

Du kommenterade i ditt förra inlägg, Jegge, att du inte läst mycket litteratur. För mig är något som inte går ihop här.
Hur i !#%¤! kan du ha språket? Enligt mina dogmer kan du inte ha etablerat den skriftspråksförmåga du manifesterar utan rejäl läsning. Språket är inte något man kan lära sig enbart via "geni".
Kanske är du en produkt av Internet på ett sätt jag inte förstår?

Igen tack, Mäster Jergen! Jag kommer att läsa hela din diefvula blog. Rest assured. Om Gud vill. Nästa vecka ska jag träffa MS-doktorn.