multiplasanningar.blogg.se

Ännu en lugn och fröjdefull jul har passerat. Min yngsta dotters första möte med tomten. Spänningen. Den skräckblandade förtjusningen. Efterdyningarna i form av panik i kroppen vid minsta knackning på dörren. Hur hon försöker att å det längsta tuffa till sig och möta mannen med det vita skägget som hon aldrig någonsin träffat på. Som nu sitter i hennes hem och gastar högljutt samtidigt som han räcker fram inslagna paket. När tomten först kom reagerade hon med ett panikskrik och önskade inte dennes närvaro i sitt hem. Sedan höll hon sig på behörigt avstånd och iaktog tomtens varje rörelse och genomträngande röstton. När tomten så smått blivit integrerad och accepterad, närmade hon sig försiktigt och tog emot ett och annat julinslaget paket. Detta skedde dock med stor försiktighet och viss skräck i ögonen.

- Ska du ge tomten en kram? Skulle inte tro det. En kram av tomten var inte alls på tal för henne. Hon vände ryggen till. Vilken integritet. Lilla vän. Jag blir så stolt när jag ser henne och hur hon handskas med situationen. En stolt far. Jag älskar dig.

 

Att gömma sig bakom skägget är inte den mest okomplicerade av uppgifter att ägna sig åt. Att möta sin dotter som en annan man, att se sin dotter bli stressad av ens närvaro, en högst annorlunda upplevelse. Kunde aldrig tro att hon inte skulle känna igen mig. Vår speciella kontakt. Såg hon inte i mina ögon att det var jag. Kände hon inte på lukten att det var jag. Nä, hon hade ingen aning om att det var jag. Jag lyckades. Uppdraget slutfört med gott resultat. Nu blir det svårare och svårare för varje år som går. Nervositeten kommer att stiga, insatserna höjas, utstyrsel och utförande måste trimmas. Det här blir en spännande resa.